Jag har på riktigt gått och blivit en sån som spelar padel. Jag vet, det känns nästan som jag är sist på bollen, men bättre sent än aldrig, eller hur? Det började med att några vänner frågade om jag ville hänga med och spela en söndag för några veckor sedan. Jag hade egentligen inte tänkt att det skulle bli något jag fastnade för, men efter första gången var jag helt såld.
Det som jag gillar mest med padel är nog att det känns så tillgängligt. Man behöver inte vara elitidrottare för att ha kul. Det går snabbt att komma igång, och även om man missar bollen (vilket jag fortfarande gör rätt ofta) så är det inte hela världen. Man skrattar, svettas och tävlar lite på skoj, en perfekt kombination.
Samtidigt är det mer tekniskt än jag trodde. Jag märker att det inte bara handlar om att slå hårt, utan att placera bollen rätt, tänka på vinklar och samarbeta med sin partner. Det där med väggarna är också en utmaning i sig. I början sprang jag mest vilse när bollen studsade tillbaka, men nu börjar jag faktiskt förstå hur man kan använda dem till sin fördel.
En annan sak jag gillar är gemenskapen. Det är något med själva stämningen på padelbanan, alla verkar glada, det är mycket skratt och det känns avslappnat även när man försöker vinna. Dessutom får man motion utan att det känns som ett träningspass. Det är socialt, fartfyllt och svettigt – en riktigt bra mix.
Jag har redan börjat kika lite på utrustning också. Det finns så många olika racketar och skor, och jag märker att utrustningen faktiskt gör skillnad. Kanske blir det nästa steg, att hitta ett racket som passar mig bättre när jag lärt mig mer om spelet.
Vi får se hur länge den här entusiasmen håller i sig, men just nu ser jag verkligen fram emot varje gång vi bokar bana. Det är något speciellt med att hitta en ny aktivitet som man både tycker är kul och som får en att röra på sig.
Har du testat padel än? Om inte, gör det! Det är verkligen lätt att fastna.